(Men du sover ju, du hör ju inte på).
(Men du sover ju, du hör ju inte på, men du sover ju)

”Dom måste lära sig gå”, det e vad folk säger när det e vi två.
Vi måste härifrån, den här stan drar ner oss till botten av ån.

Och dekadensen e hård, alla mina vänner har gett upp sömn.
Och dekadens e så svårt, och jag har aldrig fångat en enda dröm.
Och jag står framför spegeln, jag vill förändra allt och allt som jag ser i den.
Du har vart ute i världen i flera år, när jag stanna på mitt rum och såg dagarna gå.

Uppsnärjd i det blå.

Prinsessan Eva, i nylackerade skor.
Hon e min vän, lever och hänger mig för kärleken.
Var inte så högtidlig, du med din dramatik och stesolid.
Men en dag kommer jag och du, verkligen bli gamla.
Men jag älskar dig nu.

Jag har aldrig sett nån så, uppsnärjd i det blå. (wooooh)

Men Eva, Eva.
Eva, Eva.
Vi måste börja leva.

(waoh!)